Colliens färger

Colliens färger

Författare Kerstin Berminge

Först lite om gener Man talar om olika typer av gener, gener som beter sig lite olika. Dominanta gener visar sig alltid i hundens utseende. Har hunden en dominant gen får den den egenskap som genen ger. Sobelfärgen är dominant över trefärgat, så har en hund en gen för sobelfärg från endera föräldern, så blir den sobelfärgad, även om den ärvt ner en gen för trefärgat från den andra föräldern. Merlegenen är på samma sätt dominant om den finns i individens genuppsättning, den visar sig så att den bleker ner den ordinarie färgen men om en sobelfärgad hund har genen så bleks sobelfärgen ibland mycket lite, så lite att det inte alltid syns på den vuxna sobelmerlade hunden att den har merlegenen. Om hunden är trefärgad och har merlegenen blir den däremot alltid blå. Recessiva gener fungerar så att individen måste ha samma gen från både mamma och pappa för att genen ska visa sig i hundens utseende. Trefärgat är recessivt mot sobel så för att en collie ska bli trefärgad måste den ha ärvt detta anlag från båda sina föräldrar. Den har då två gener för trefärgat i sin genuppsättning. Recessiva gener som man inte ser på hunden att den har, kan ärvas ner förstås. Därför kan avkomman få en färg som varken mamma eller pappa har, som fallet blir om båda föräldrarna är heterozygota soblar, alltså båda är sobelfärgade men har varsitt dolt anlag för trefärgat. Då blir somliga valpar trefärgade, nämligen de som har ärvt ner anlaget för trefärgat från båda sina föräldrar (se färgschemat nedan). Sedan finns det förstås gener som är ofullständigt dominanta, och sådana som är polygena. Den ofullständigt dominanta genen manifesterar sig alltid, i lägre eller högre grad, som fallet är med vita faktorn (se nedan). I fallet med polygen nedärvning har vi att göra med många gener som tillsammans ger en egenskap, i lägre eller högre grad, som fallet är med HD exempelvis. Om ägget (zygoten) har dubbel uppsättning av samma gen, alltså har fått en gen för samma egenskap från båda föräldrarna, säger man att hunden är homozygot för denna egenskap (homo = samma/lika). Om den däremot har olika anlag för samma egenskap från mamma och pappa, exempelvis ett sobelanlag från mamma och anlag för trefärgat från pappa, säger man att hunden är heterozygot för egenskapen färg (hetero = olika). Här tas bara upp de gener som bestämmer grundfärgen på collien. Det finns fler gener inblandade i colliens färger dock, gener som bestämmer intensiteten i sobelfärgen exempelvis, rödare eller mer halmfärgad, gener för bläs eller inte, gener som bestämmer hur de vita tecknen sträcker ut sig, smalare krage, bredare sådan, gener som bestämmer hur mörk ansiktsmasken blir på en sobel m.m.

Teckenförklaring: generna har getts beteckningarna: S=Sobel (dominant gen=stor bokstav) t=trefärgad (recessiv gen= liten bokstav) M=merle V=vita faktorn (ofullständigt dominant) Bilderna 1 och 2 (nedan) ger en schematisk översikt över hur ett par föräldradjur ärver ner sina gener för färg till sina valpar. Bild 1 nedan: En parning mellan en heterozygot sobel (som har ett anlag för sobel och ett anlag för trefärgad) och en trefärgad (som har två anlag för trefärgad) resulterar i 50% heterozygota soblar och 50% trefärgade, statistiskt sett. Det innebär inte att man får detta resultat i varje kull men om man genomför 100 sådana här parningar kommer man ganska nära 50% av varje färg bland valparna och ju fler sådana parningar man tittar på, ju närmare det exakta värdet av 50% kommer man.

 convgen1

Bild 2 (nedan): En parning mellan en homozygot sobel (som har två anlag för sobel och därför bara kan ärva ner sobelanlag till alla sina valpar) och en trefärgad (som har två anlag för trefärgad därför bara kan ärva ner anlaget för trf. till sina valpar) resulterar i 100% heterozygota soblar och detta gäller i varje enskild kull eftersom det måste bli ett sobelanlag och ett anlag för trefärgat i varje valp i en sådan kombination

 convgen2

Scheman över nedärvningen av färger Sobel, trefärgat och blått Schema 1

föräldrar
förälder I homozygot sobel
convss
förälder II homozygot sobel
convss

avkomma homozygota soblar

 

convss

När man talar om "dominanta soblar" menar man i praktiken homozygota soblar (om man alls vet vad man menar). Det är lite olyckligt att man kallar homozygota soblar för "dominanta soblar" på svenska, eftersom sobelgenen alltid är dominant, även hos heterozygota soblar, alltså hos de hundar som har både en gen för sobel och en för trefärgat, som ju också blir sobelfärgade. Det här språkbruket hjälper dessvärre till att förvirra begreppen och att blanda ihop saker och ting. Det vore bättre om man även på svenska sade "ren sobel" och därmed menade att hunden bara har sobelgener, alltså använde samma språkbruk på svenska som man gör på engelska, där man säger "pure sable".

Schema 2

föräldrar
förälder I homozygot sobel 
convss
förälder II heterozygot sobel
convst

avkomma

homozygota soblar
convss
 

heterozygota soblar
convst

 

Inte blir det klarare av att man kallar de heterozygota soblarna för "skuggade soblar", som somliga gör, eftersom graden av skuggning inte enbart har med dolda gener för trefärgat att göra. Det finns ganska ljusa heterozygota soblar (som alltså har en gen för trefärgat också) som inte är speciellt kraftigt skuggade, även om heterozygota soblar ofta är lite mer skuggade än homozygota soblar. Dessutom kan sobelfärgen variera kraftigt. Det finns honomzygota soblar som är ljust halmfärgade i sobelfärgen och måttligt skuggande, och andra som är mycket mörkt röda, och även de homozygota (rena) soblarna kan variera i det här avseendet. Alla soblar avslöjar alltså inte självklart, med sin färg, om de är homozygota eller heterozygota soblar. Dessutom mörknar ju många collies i sobelfärgen med åren.

Schema 3

föräldrar
förälder I heteroyzygot sobelconvst
förälder II heterozygot sobel
convst

avkomma  

homozygota soblar
convss

heterozygota soblar
convst

trefärgade
convtt

Schema 4

föräldrar
förälder I homozygot sobel
convss
förälder II trefärgad
convtt

avkomma

heterozygota soblar
convst

Schema 5  

föräldrar
förälder I heterozygot sobel
convst
förälder II trefärgad
convtt

avkomma  

heterozygota soblar

convst

trefärgade
convtt

Schema 6  

föräldrar
förälder I trefärgad
convtt
förälder II trefärgad

convtt

avkomma  

trefärgade
convtt

Schema 7

föräldrar
förälder I trefärgad
convtt
förälder II blue merle
convttm

avkomma

trefärgade
convtt

blue merle
convttm

Schema 8

föräldrar
förälder I homozygot sobel
convss
förälder II blue merle
convttm

avkomma  

heterozygota
soblar
convst

heterozygota sobel merle
convstm

Schema 9

föräldrar
förälder I heterozygot sobel
convst
förälder II blue merle
convttm

avkomma  

heterozygota soblar
convst
trefärgade
convtt

 

blue merle
convttm
heterozygota sobel merle
convstm

 Om "vita faktorn" 

Med anledning av ett påpekande från Lollo Hawkins och hennes erfarenheter av att avla på vitfaktorerade collies, har jag omarbetat den här sidan totalt.
Lollo Hawkins menar alltså att hennes erfarenheter, liksom de amerikanska uppfödarnas, tyder på att det är många gener inblandade i producerandet av det som där kallas "vita collies".
Enligt de här personernas erfarenheter kan man para två vitfaktorerade hundar utan att valparna får speciellt mycket vitt och enligt Lollo Hawkins diskussioner med uppfödare i USA, där den vita collien är godkänd till skillnad från hos oss i Europa,  krävs det många generationers avel på hundar med vita faktorn och mycket vitt på kroppen innan man får fram den variant som kallas "vit". 
Vita collies ser vi inte hos oss, men däremot har vi collies med vita faktorn i Sverige, såsom den har ansetts manifestera sig. 
Den vitfktorerade collien (finns hos oss)

 

Den vita genen är inte en defektgen, Den ideala vita collien i USA har alltid en av de vanliga coliefärgerna som grund och den har alltid ett färgat huvud, den färg som är hundens grundfärg (i enligt med scheman över de andra färgerna), sobel, trefärgat eller blå således. Dessutom har den alltid någon större eller mindre färgfläck på kroppen.       bild bild
bild bild           
Den vitfaktorerade hunden, har man sagt, känns igen på att den har ett stråk med vitt som syns på utsidan utmed lårkanten.  Eftersom parning mellan två vitfaktorerade collies ofta inte ger mer vitt än andra parningar, eller bara lite mer sådant, ibland lite bredare kragar, lite mer vitt på svanstippen, tyder detta på att det är många gener iblandade när det gäller utbredningen av den vita färgen      bild bild
bild bild
Observera dock att kragen inte behöver vara så här bred, även om den kan vara det. Det är det vita stråket på lårkanten som är det avgörande tecknet på den vita faktorn.         
 Eventuellt är den vita faktorn visserligen ofullständigt dominant, men då den påverkas av många andra gener, som bestämmer utbredningen av det vita, så blir dominansbegreppet lätt förvillande. Av det skälet har jag avstått från att skriva ut genbeteckning vad gäller vita faktorn på bilderna av hundarna nedan.
Den vita collien (godkänd i USA men inte i Europa)       

 

Den vita genen är inte en defektgen, Den ideala vita collien i USA har alltid en av de vanliga coliefärgerna som grund och den har alltid ett färgat huvud, den färg som är hundens grundfärg (i enligt med scheman över de andra färgerna), sobel, trefärgat eller blå således. Dessutom har den alltid någon större eller mindre färgfläck på kroppen.       bild bild
bild bild           

Felfärgade collies       

På vägen till den vita collien kan man  få rent brokiga collies, med olika varianter av vita teckningar. Även hos oss kan man ibland se collies som har vita fläckar på kroppen och collies som har en så bred krage att halva hunden, eller lite mer, är vit. Ibland har de bådadera.       bild bild
Enligt Lollo Hawkins erfarenheter alltså, behöver man inte vara rädd att para vitfaktorerade hundar med varandra. Det kan bli mer vitt men blir inte alltd så. Däremot ska man naturligtvis inte para vitfaktorerade hundar med mycket vitt på kroppen med varandra generation efter generation, alltså inte avla specifikt på så mycket vitt som möjligt.
Några personliga reflektioner kring de vita tecknen Idag ser vi alltfärre collies med hela vita och breda kragar. När jag var ung, för 50 år sedan, såg man fler sådana och dessutom en hel del collies med vit bläs. Enligt min personliga uppfattning är det inte fult med bläs men jag har förstått att många uppfödare finner bläsar störande och alltså har avlat systematiskt mot sådana. Detta har troligen medfört att vi avlar bort gener för mer vitt och jag tycker nog att det är tråkigt, för visst är det synd att så många collies idag föds dels med halva kragar, dels med väldigt lite vitt på benen, framför allt mycket små vita strumpor på bakbenen. Det här är en smaksak men det är alltid dystert när man avlar så att man gör sig av med genbredden. Är generna för hela vita kragar och andra vita tecken borta ur rasen, så får man inte tillbaka dem om man skulle vilja det. Så jag är av uppfattningen att vi inte ska vara så rädda för mer vitt på våra collies.
Mycket tyder på att man inte avlat mot vitt på samma sätt inom kortisvarianten, för bland kortisarna ser man fortfarande många fler hundar med både  bläs och med rejät breda, hela och fina vita kragar och höga vita strumpor på bakbenen. Och visst är collies med de breda, hela vita kragarna pampiga.

Här en länk till en sida till med colliens färger.

http://www.collie.ch/english/colliecolours.html

Översättning/Choose language