Avelsfilosofi

Kor.Dantos Capella	Collien är en hund av stor skönhet och vänligt sinnelag, den skall vara alert och samarbets-villig. Dessutom skall den enligt rasstandarden vara utan spår av aggressivitet eller nervositet. Tyvärr så tycker vi att det brister på dessa områden inom rasen idag. Därför har vi i vårt avelsarbete lagt huvudvikten på hundarnas mentalitet. De egenskaper vi lägger störst vikt vid är stabiliteten, ljudkänsligheten och samarbetsviljan. Naturligtvis är det viktigt att hundarna dessutom är friska och sunda och fortfarande ser ut som en Collie.

Kor. Lp Dantos Dream Boy Foto U Elmström	Tonvikten i vårt avelsarbete ligger alltså på de mentala egenskaperna, därav vårt intresse för mentalbeskrivningar och för att man gärna jobbar med sina Dantoshundar. Detta är vår inriktning. För oss är det också viktigt att ärligt redovisa både negativa och positiva sidor hos våra hundar.

Kor Dantos Hilding Foto Anita Braxenholm	För att kunna utvärdera mitt avelsarbete behöver jag hjälp av mina valpköpare. Det är viktigt för mig att vi även i fortsättningen skall kunna ha sunda, stabila, friska collies som kan fungera både i arbete och som älskade familjemedlemmar. Därför har jag som krav att man höftleds- och armbågsröntgar sin hund och ögonspeglar den efter ett års ålder. Ser gärna att man exteriörbeskriver och kanske ställer ut sin hund någon gång och går kurs på Brukshundklubben. Dessutom är det mycket viktigt för mig att man går mentalbeskrivning (MH) som jag brukar arrangera för hela kullen. Tycker du att detta låter intressant för dig, hör gärna av dig med dina frågor och funderingar. Det går naturligtvis bra att komma och hälsa på bara för att titta på våra hundar även när vi för tillfället inte har valpar.

Varför jag inte avlar Blue Merle

Detta är vad Jordbruksverket skriver
Jordbruksverket anser inte att det finns lagmässigt utrymme att använda två individer med anlag för merle i avel med varandra, eftersom detta med stor risk leder till sjukdom eller funktionshinder hos avkomman. I och med att även heterozygoter kan drabbas av sjukdom eller funktionshinder anser dessutom verket att avel med ett föräldradjur med anlag för merle är tveksamt. I de fall där även denna typ av avel leder till medfödda defekter på avkomman, sker överträdelser av gällande bestämmelser om avel med hund.

Merle är en färgsättning som innebär områden med utspädd eller blekt pälsfärg kombinerat med normal pigmentering. Anlaget nedärvs autosomalt, ofullständigt dominant (eller co-dominant), med allelerna m (normal) och M (merle). Ofullständigt dominanta anlag innebär att heterozygoter uttrycker effekter av båda allelerna. I sällsynta fall kan individer (s.k. kryptiska merle) som inte själva uttrycker merle, men som har anlaget i sin genotyp, därför pruducera avkommor merle.

Kopplingarna mellan anlag för merle och ett antal sjukdomar eller funktionshinder hos flera hundraser har bevisats. Det rör sig framför allt om dövhet micropthaltmi eller anopthalmi (för små eller helt avsaknade ögon) samt andra ögondefekter hos både homo och hetorozygoter. Homozygoter är klart överrepresenterade och kan dessutom uppvisa sjukliga förändringar i skelett, hjärtmuskulatur och reproduktionssystem. Dövheten beror troligtvis på dysfunktion eller avsaknad av pigmentceller i innerörat hos hundar med anlag för merle. Tillståndet som utvecklas i samband med födseln är inte behandlingsbart. Liknande pigmenceller finns också i andra vävnader som hud, hårfolliklar och strukturer i ögat.

Enligt 1 kapitel §24 i jordbruksverkets föreskrifter och allmänna råd om hållande av hund och katt får djur inte användas i avel om

De har sjukdomar eller funktionshinder som kan nedärvas,

de är eller med stor sannolikhet är bärare av reccesivt anlag i dubbel uppsättning för sjukdom.
de är eller med stor sannolikhet är bärare av enkelt reccesivt anlag för sjukdom såvida inte parning sker med individ som är konstaterat fri från motsvarande anlag
parningskombinationen utifrån tillgänglig information ökar risken för sjukdom eller funktionshinder hos avkomman,
de uppvisar beteendestörningar i form av överdriven rädslereaktion eller aggressivt beteende i oprovocerade eller för djuret vardagliga situationer eller
de saknar förmåga att föröka sig på ett naturligt sätt.

Dessutom säger 2 § paragraf i djurskyddslagen att djur skall behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom. Lagstiftningen sätter ramarna för vad som anses djurskyddsmässigt acceptabelt när det gäller djurhållning i Sverige.

Jordbruksverket anser att avel med merle hos hund i många hänseenden faller utanför dessa ramar eftersom det bevisligen medför sjukdomar och funktionshinder hos avkomman.

Funktion måste gå före utseende inom djuraveln

Stockholm den 29 september 2006, dnr: 2006-2052
Uttalande från Djurskyddsmyndighetens Djurskyddsråd.

Djurskyddsmyndighetens Djurskyddsråd har under det senaste året uppmärksammats på ett flertal exempel av extrem exteriöravel hos olika hundraser. Landets praktiserande veterinärer ser upprepade fall där hundar utsätts för skada eller lidande på grund av rasstandarder och domarbedömningar från utställningar, som premierar utseenden med ökad skade/sjukdomsrisk för hundarna.

Sedan många år tillbaka har sådana problem noterats hos vissa raser. Det gäller t ex de så kallade brachycefala (trubbnosiga) raserna där rasstandarden stimulerar såväl andnings-problem som felaktigt bett. Hundarnas luftstrupe är många gånger så deformerad att de har svårt att andas och övriga inre organ utsätts därmed för onormala påfrestningar. Vidare har det länge konstaterats att vissa raser har återkommande förlossningsproblem, som regelmässigt leder till kejsarsnitt. Det gäller raser med onormalt stort huvud, som i kombination med smalt bäcken kan förorsaka förlossningsproblem. Studier har visat dessa problem hos bland annat bostonterrier, fransk bulldogg och skotsk terrier.

Andra sedan gammalt kända problem finns hos raser med utstående ögon och ögon vars storlek, form eller placering kan leda till skada eller lidande.

Tyvärr verkar trenden mot extrema utseenden hos hundar förstärkas snarare än försvagas. Rasen shar pei var länge inte tillåten i Sverige, men är nu på frammarsch. Många av deras valpar har så stora problem med för stor ansiktshud att de kan få omfattande sår på hornhinnorna. För att förhindra detta viker man ut både övre och undre ögonlocken och ibland måste även huden på hjässan dras ihop med tillfälliga stygn.

Rasen basset hound utgör ett annat exempel där rasstandard och domaromdömen går emot ett avelsarbete som stimulerar hälsa och möjlighet till naturligt beteende för hunden. På en svensk uppfödarhemsida t ex visas en bild på ett rasföredöme och topphund 2005. Hunden är framavlad så att magen släpar i marken, både när den står stilla och rör på sig.

Listan på andra skade-/sjukdomsframkallande rasideal kan göras lång. Landets veterinär-er får allt oftare korrigera onaturliga kroppsformer och fysiologiska anomalier som mycket lätt hade kunnat förebyggas genom en sundare avel och en djurskyddsinriktad bearbetning av rasstandarder från domare och uppfödare.

29 § i Djurskyddsförordningen tydliggör samhällets syn på problemet: "29 § ... Avel med sådan inriktning att den kan medföra lidande för djuren är förbjuden." Djurskyddsrådet menar att avel mot extrema kroppsformer som medför dokumenterat ökad risk för skada eller sjukdom, utgör sådant lidande som avses i Djurskyddsförordningen. Rådet kommer i sitt arbete att granska avelsinriktningar även hos andra djurslag än hund, som kan med-föra lidande för djuren. Felaktiga avelsmål utgör enligt rådets mening generellt sett en stor fara för djurskyddet, hos alla djurslag.

Djurskyddsmyndighetens Djurskyddsråd